It's my life, and it's now or never.
OMG, jag är så lycklig!
För första gången i mitt liv känner jag mig 100% säker på mig själv och vågar lita på att jag faktiskt inte bara är ett jobbigt retard, att alla människor som pratar med mig faktiskt gör det för att dem tycker att jag är rolig att umgås med. För det kan jag tacka många människor. På något mystiskt sätt har alla nära och kära lyckats få mig till en stark människa som bryr mig om mina medmänniskor!
Självklart har man sina haters men herre, jag tycker inte direkt om dem heller så... Och tro inte att jag inte fattar, jag är inte dum i huvudet!
Jag ångrar ingenting, för om mitt liv inte fungerat på dethär sättet hade jag kanske inte stått här idag, med alla härliga människor runt omkring mig!
Jag har aldrig låtit nån ändra mig för att jag inte 'duger' men jag har inte heller varit säker på konceptet att man ska vara sig själv i alla lägen, och funderat flera gånger på att bara fly, börja om, och försöka lära av dem människorna som alla vill ha. Jag är glad att jag inte gjort det. Jag menar, tänk om jag gjort det? Hade jag vart så lycklig som jag är nu isf?
Jag tror inte det!
Jag har alltid känt mig osäker på mig själv, tyckt att jag av någon anledning vart fulare än alla andra, tyckt jag vart fet, att jag varit omogen, att jag varit största tönten, jobbigare än Ove Sundström osv.
Men hell med det?!
Jag kanske inte är perfekt, det är ingen, jag har okej kropp, jag är rolig som alltid försöker hitta på något roligt att göra, och framförallt, om man är snäll och trevlig mot mig så är jag det tillbaka!
Jag vill att alla ska vara självsäkra på sig själva, då är det även lättare att se och bry sig om omvärlden. För att bli det måste man bestämma sig för att vara lycklig, när jag mår som värst, då mår jag dåligt och tycker synd om mig i ungefär en dag, det kan man behöva. Skriv ner hur du känner, du kanske inte känner att du kan prata med någon, men då får du det ur dig iallafall!
Men du kan inte deppa hur länge som helst, då blir det aldrig bra! Gör nånting du tycker om! Umgås med någon du trivs med!
Sist jag mådde piss så jag i princip ville hoppa framför tåget, drog jag till stallet, och sedan spela jag fotboll med kompisar, efter det kunde jag bara gå vidare. Acceptera att livet inte är perfekt!
Sedan finns det megaproblem och miniproblem. Dethär funkar inte alltid, men dina tankar styr dina känslor mer än du tror!
Förut bestämde jag mig för att mitt liv var orättvist, gissa om jag var deprimerad?
Då sa min mamma att jag ska tänka posetivt, skriva ner 3 bra saker som hänt under dagen varje dag, och det hjälpte sjukt mycket!
Det stod egentiligen inte något speciellt, såhär kunde det se ut;
* Jag fick sms av .... = han bryr sig fortf om mig
* Jag städade rummet = en trevligare tillvaro
Koncentrera dig på att vara lycklig så är du det!
Men glöm inte; Du får känna! Du får må dåligt, du får gråta, hata, älska, och le! Du får sätta dig i ett hörn och skrika av ångest utan någon större andledning, men du får även skratta och le, trots att livet suger eller att någon annans liv suger!
Så det jag har att säga är att bry er om varandra! Var GLAD och älska ditt liv, dig själv och din omgivning!
puuuuuussssssssssssss!
För första gången i mitt liv känner jag mig 100% säker på mig själv och vågar lita på att jag faktiskt inte bara är ett jobbigt retard, att alla människor som pratar med mig faktiskt gör det för att dem tycker att jag är rolig att umgås med. För det kan jag tacka många människor. På något mystiskt sätt har alla nära och kära lyckats få mig till en stark människa som bryr mig om mina medmänniskor!
Självklart har man sina haters men herre, jag tycker inte direkt om dem heller så... Och tro inte att jag inte fattar, jag är inte dum i huvudet!
Jag ångrar ingenting, för om mitt liv inte fungerat på dethär sättet hade jag kanske inte stått här idag, med alla härliga människor runt omkring mig!
Jag har aldrig låtit nån ändra mig för att jag inte 'duger' men jag har inte heller varit säker på konceptet att man ska vara sig själv i alla lägen, och funderat flera gånger på att bara fly, börja om, och försöka lära av dem människorna som alla vill ha. Jag är glad att jag inte gjort det. Jag menar, tänk om jag gjort det? Hade jag vart så lycklig som jag är nu isf?
Jag tror inte det!
Jag har alltid känt mig osäker på mig själv, tyckt att jag av någon anledning vart fulare än alla andra, tyckt jag vart fet, att jag varit omogen, att jag varit största tönten, jobbigare än Ove Sundström osv.
Men hell med det?!
Jag kanske inte är perfekt, det är ingen, jag har okej kropp, jag är rolig som alltid försöker hitta på något roligt att göra, och framförallt, om man är snäll och trevlig mot mig så är jag det tillbaka!
Jag vill att alla ska vara självsäkra på sig själva, då är det även lättare att se och bry sig om omvärlden. För att bli det måste man bestämma sig för att vara lycklig, när jag mår som värst, då mår jag dåligt och tycker synd om mig i ungefär en dag, det kan man behöva. Skriv ner hur du känner, du kanske inte känner att du kan prata med någon, men då får du det ur dig iallafall!
Men du kan inte deppa hur länge som helst, då blir det aldrig bra! Gör nånting du tycker om! Umgås med någon du trivs med!
Sist jag mådde piss så jag i princip ville hoppa framför tåget, drog jag till stallet, och sedan spela jag fotboll med kompisar, efter det kunde jag bara gå vidare. Acceptera att livet inte är perfekt!
Sedan finns det megaproblem och miniproblem. Dethär funkar inte alltid, men dina tankar styr dina känslor mer än du tror!
Förut bestämde jag mig för att mitt liv var orättvist, gissa om jag var deprimerad?
Då sa min mamma att jag ska tänka posetivt, skriva ner 3 bra saker som hänt under dagen varje dag, och det hjälpte sjukt mycket!
Det stod egentiligen inte något speciellt, såhär kunde det se ut;
* Jag fick sms av .... = han bryr sig fortf om mig
* Jag städade rummet = en trevligare tillvaro
* Coldplays nya singel släpptes
Alltså helt random grejer, men det hjälpte grymt mycket!
Tänk också på att om du är snäll och inte har avseende att såra människorna runt omkring dig så förlorar bara dina haters på att inte tycka om dig. Kompisar som du inte mår bra av behöver du inte umgås med, om du vill ha kvar dem så ta upp vad som stör dig och om dem inte kan ha avseende eller acceptera dina känslor kan de också ta sig nånstans!
Alltså helt random grejer, men det hjälpte grymt mycket!
Tänk också på att om du är snäll och inte har avseende att såra människorna runt omkring dig så förlorar bara dina haters på att inte tycka om dig. Kompisar som du inte mår bra av behöver du inte umgås med, om du vill ha kvar dem så ta upp vad som stör dig och om dem inte kan ha avseende eller acceptera dina känslor kan de också ta sig nånstans!
Koncentrera dig på att vara lycklig så är du det!
Men glöm inte; Du får känna! Du får må dåligt, du får gråta, hata, älska, och le! Du får sätta dig i ett hörn och skrika av ångest utan någon större andledning, men du får även skratta och le, trots att livet suger eller att någon annans liv suger!
Så det jag har att säga är att bry er om varandra! Var GLAD och älska ditt liv, dig själv och din omgivning!
puuuuuussssssssssssss!